En blogg om den ekonomiska krisen

Denna blogg är skapad som en del av kursen Samhällskunskap B av och med klass S2.

Ansvarig för bloggen och de uppgifter som eleverna arbetar med är Kristina Alexanderson lärare på EG i svenska och samhällskunskap.

Eleverna kommer att blogga utifrån en klassisk analysmodell där de börjar med att beskriva situationen i landet som bloggen handlar om, sedan analyserar de orsakerna, följderna och föreslår samt analyserar de lösningar som används till den ekonomiska sitautionen som de studerat.

Väl mött! /K

Att lösa finanskrisen

Med följande åtgärder skulle den finansiella krisen på Island kunna lösas och Island skulle därmed kunna gå ur lågkonjunkturen och öka tillväxten igen.

Det viktigaste är självklart att öka produktionsfaktorerna (land, arbetskraft, kapital, teknologi) eftersom det gynnar BNP-tillväxten. Det finns dock många olika sätt att öka produktionsfaktorerna på och det är dessa sätt som måste fungera för att krisen ska kunna bli ett minne blott. Dessa fyra faktorer hänger dock ihop väldigt mycket och därför tror jag att om man lyckas lösa en hänger de andra mer eller mindre på automatiskt, det skapar helt enkelt en form av multiplikatoreffekt.

Minska arbetslösheten - öka tillväxten

Därför tänkte jag fokusera på produktionsfaktorn arbetskraft. Arbetslöshet är vanligtvis inte ett stort problem på Island med sin fiskeindustri och liknande, nu är den dock hög, 9% i mars 2009, precis som jag skrev i mitt inlägg Vad är finanskrisen?. Källan till siffrorna är e24.se men även DN angav samma siffra i en artikel en månad senare - den artikeln baserade jag mitt inlägg Konsekvens 2: Ökad arbetslöshet på. DN och e24 är fristående från varandra därför bör den siffran stämma.

Delmoment nr 1: Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Så hur kan vi då öka arbetskraften? För att fler ska kunna arbeta och för att företagen ska ha råd att betala löner måste efterfrågan öka. Annars skulle inte företagen kunna sälja sina varor hur mycket kapital de än har. Arbetslösheten kan lösas med arbetsmarknadspolitiska åtgärder såsom en satsning på Arbetsförmedlingar att utbilda och hjälpa människor som inte har jobb. Men det behövs mer.

Delmoment nr 2: Infrastrukturen

En metod som är relativt välbeprövad i sammanhanget med djupa lågkonjunkturer, recessioner eller rentav depressioner ( som den i USA på 30-talet) är att infrastruktur byggs ut och förbättras, skolor byggs ut/byggs nytt/renoveras osv. Detta för att skapa arbetsmöjligheter, vilka in sin tur skapar inkomster för de anställda och följaktigen får vi en högre efterfrågan. Eftersom Island är ett litet land kan det dock bli problematiskt att använda denna metod, vilket Carro klokt nog tar upp i inlägget Lösningar.

Men det är värt att chansa på att kanske bygga en ny turistattraktion eller liknande, någonting som inte endast är aktuellt för en kort stund. Island är ett billigt land just nu tack vare att valutan sjunkit så kraftigt och i finanskristider kan semestersugna människor från andra länder fördelaktigt besöka Island.

Delmoment nr 3: Räntan

En annan metod som är välanvänd när det gäller att skapa efterfrågan och öka konsumtion är att sänka räntorna, vilket gör att det blir billigare att låna pengar och därmed även ”billigare” att konsumera (billigare jämfört med en högre ränta i vilket fall). Island hade innan krisen en hög ränta till följd av en ökande inflation, men nu börjar man sänka styrräntan även på Island, vilket jag nämner i inlägget Island och räntevapnet.

Problemet med att sänka räntan är att det drar med sig en ökande inflation. Island, som redan har en hög inflation (15,2% i mars i år enligt inlägget Vad är finanskrisen?, vilkety baserar sig på källan e24.se) kan därför skadas av detta om man inte är försiktig. En hög inflation betyder att de isländska varorna blir dyrare för andra länder, vilket minskar efterfrågan på dessa varor och följaktigen sjunker BNP. Det är motsatsen till vad vi med ”räntevapnet” vill åstadkomma. Å andra sidan är det kanske viktigare att efterfrågan på Island ökar i första hand, speciellt med tanke på att övriga europeiska länder (och i världen över huvud taget) fortfarande själva försöker hantera krisen.

Att sänka räntan skulle öka möjligheten att skaffa kapital, vilket är en viktig produktionsfaktor. Om fler företag skulle ha kapital skulle de kunna producera mer vilket skulle öka företagens behov av arbetskraft. Om fler får jobb och därmed en inkomst ökar även eftrefrågan och så är det ekonomiska hjulet helt plötsligt i rullning igen. Mulitplikatoreffekten lever och frodas!

Delmoment nr 4: Bidragen

Efterfrågan kan även ökas genom att staten med hjälp av den keynesianska överbalanserade budgeten i lågkonjunkur ökar bidrag och likanande för att på så sätt öka möjligheterna för människor att konsumera. Faran med detta är att människor inte tycker att de behöver jobb för att de kan leva på bidrag. Det är en viktig balansgång och man måste hålla sig på den sidan där landet och tillväxten tjänar på de ökade bidragen.

Då kan en annan lösning vara skattesänkningar, så att kosumenterna får mer pengar över till att just konsumera. På detta sätt kan man även styra konsumtionen, till exmepel genom skattelättnader för att köpa en ny bil eller likanande.

Delmoment nr 5: Innovationer

Staten kan även styra tillväxten genom att t ex satsa mer pengar på utveckling av forskning och teknologi för att på så sätt – precis som jag skrev i inlägget Produktionsfaktorerna och tillväxt -  öka produktionsfaktorn Teknologi. Detta generar inte minst fler arbetstillfällen, utan kan även leda till förenkling av produktion av en vara vilket skulle kunna göra varan billigare, och det skulle i så fall kunna öka efterfrågan så att fler varor måste produceras och fler kan anställas och fler kan få en inkomst. Det skulle alltså leda till minskad arbetslöshet i det långa loppet (om innovationerna är välfungerande vill säga)

En utvecklad teknologi skulle även öka Islands konkurrensmöjligheter med övriga världen, vilket kan leda till ökad efterfrågan på isländska varopr och tjänster.

Källor

Källkritik finns på den statiska sidan som heter just Källkritik. Där har jag kommenterat alla de källor som jag nämner i detta inlägg och som uppgifter från inlägg jag referat till använt sig av. Dessa källor är: e24.se, dn.se, svd.se och Reflex. Jag hoppas att jag inte har glömt någon

Keynes + Obama = Sant

I USA har man länge låtit marknaden sköta sig själv detta enligt den klassiska skolans ekonomi. Den här ekonomiska modellen kallas i USA för ”The Washington Consensus”. Den går ut på att man har avreglerat marknaden i teorin om att alla ekonomiska aktörer kommer göra det mest rationella valen.

”Låt ekonomerna sköta ekonomin” är mottot. Länge har denna liberala modell hyllats, inte minst i en era där USA anses vara det starkaste landet, både militärt och ekonomiskt. Den enda kvarstående supermakten. ”The land of freedom”.

Men är det egentligen denna klassiska modell som försatt oss i den här situationen? Statsledare tycks tycka det. Senast efter G-20 London-mötet deklarerade Storbritanniens premiärminister Gordon Brown att ”The Washington Consensus is over.”

Även experter menar att det är just den högst avreglerade marknaden och en på eldad högkonjunktur som lagt grunden för den ekonomiska krisen.

För att försöka lösa de enorma ekonomiska problemen i den amerikanska ekonomin har president Barack Obama främst valt att använda ett Keynesianskt tillvägagångssätt; Stimulanspaket.

Den Keynesianska modellen

Den Keynesianska-modellen bygger på politikers handlingar under en ekonomisk kris. Den anser att politiker och den styrande makten bör ”aktivt stödja ekonomin (i kris)” med skattemedel och bidrag.

Obama har på bästa Keynesianska vis skapat det största enskilda penningbidraget i USA:s historia; Ett paket på 838 miljarder dollar. Paketet bidrar främst till offentliga investeringar och skattesänkningar.

Inom de offentliga investeringarna ingår upprustning av vägar, skolor och el- och telenät. Detta kommer teoretiskt att skapa en större efterfrågan efter personer med den här sortens ”know-how” och därmed minska arbetslösheten.

De skattesänkningarna som stimulanspaketet inkluderar skulle innebära en att alla lönearbetare får minst 500 dollar i sänkta taxeringar.

Obama menar själv att: ”mångmiljardpaketet är nödvändigt för att skapa jobb och efterfrågan oh undvika depression i USA. ” Obama använder alltså den Keynesianska modellen till att stimulera arbetsmarknaden och bidra till en ett högre konsumerande från hushållens sida. Skulle man här använda det ekonomiska kretsloppet så skulle det först och främst bli ett ekonomiskt tillskott till hushåll och den offentliga sektorn. Motsvarande skulle det bli ett rejält budgetunderskott för staten. 

Skulle en liknande Keynesiansk lösning vara aktuell för Island månne?

**

Artiklar använda i inlägget är:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/obamas-stimulanspaket-godkandes-1.795600

http://www.dn.se/nyheter/varlden/stimulanspaket-pa-over-6000-miljarder-1.795606

Om monetarism – Finns den på Island?

Om monetarism – Finns den på Island?

Allas vår favoritsida Wikipedia berättar följande om monetarismen:

Monetarism är en nationalekonomisk teoriströmning vars förgrundsgestalt utgörs av Milton Friedman. Teorin säger att inflationen beror på att penningutbudet i ekonomin ökar. Därför ansåg Friedman att en av statens uppgifter var att se till att utbudet av betalningsmedel i ekonomin är stabilt.

Monetarismen är alltså en ideologisk teori som grundar sig i Milton och Rose Friedmans klassiska skola. Den klassiska skolan anser att man bör avreglera ekonomin och att framförallt politiker ska låta den vara ifred. Det är en liberal ideologi som anser att alla människor kommer göra de mest rationella valen.

Penningpolitik handlar om hur mycket pengar som finns i omlopp inom ekonomin.  Den är direkt styrd av inflationen och det enda sättet att effektivt styra inflationen är att höja eller sänka räntan. Monetaristerna (än en gång en ideologisk teori) menar alltså att när det är för mycket finns för mycket så stiger det allmänna priset på varor och tjänster, alltså inflationen.

Detta låter inte helt orimligt.

Inflationen på Island var 15,2% i Mars, extremt hög. Samtidigt så har den isländska valutan och växelkursen gått skyrakt neråt. I citatet från mitt inlägg Konsekvenser Island:

Valutaras. … Både isländska banker och invånare hade vanan att ta lån i euron eller pundet, för att undvika den högre isländska ränta. När sedan den egna valutan föll radikalt så blev det extremt dyrt för islänningarna som är extremt beroende av import.  För att åtgärda problemet så stoppade bankerna sina valutalån. Detta tvingade kunderna till att låna i den egna valutan med den isländska räntan. Vid den här tiden var styrräntan satt av centralbanken Sedlabankis den högsta i Europa; 15,5%…. I Januari kostade en euro 95 isländska kronor. I april 2009 kostade en euro 163 isländska kronor.

Än så länge stämmer monetarismen bra in på Island. Den isländska regeringen borde tidigt förhindrat belåningar av utländska valutor. En lösning på detta problem är som tidigare nämnt en sänkt styrränta och stopp av valutalån. En radikal lösning på problemet skulle vara att gå med i EMU. Detta skulle leda till en stabil framtida växelkurs.

Monetarismen tycker inte om att staten, politiker eller ”byråkrater” försöker gå in och påverka marknaden. Men är det inte det staten direkt gör om monetaristerna lägger ansvaret för utbudet på penningpolitiken på dem? Visserligen är det på Island centralbanken som har ansvar för styrräntan, men blandar sig inte staten automatiskt sig i ekonomin när det blir deras ansvar att se över betalningsmedlens stabilitet? Hmm, en ideologisk konflikt inom monetarismen tycks ha uppstått.

En annan ståndpunkt som monetarismen håller starkt på är tron att det alltid finns en strukturell arbetslöshet i samhället. Men den här arbetslösheten är alltid frivillig. Anledning till att folk är arbetslösa är på grund av att de: 1. Håller på att byta jobb. Eller 2. Fortfarande söker efter ett jobb.

Jag anser att denna teori skulle kunna stämma in på Island under ”de goda tiderna”. Tidigare låg arbetslösheten på 1% . Det rimligt att säga att den 1% skulle kunna bestå av ”arbetslösa” som byter jobb. Mars statistik på 9% arbetslöshet tyder på att den ”ofrivilliga” arbetslösheten gått upp. Den är inte 9% som vill byta jobb, utan 9% som fått sparken från företag som skär ner eller gått i konkurs.

 

Avslutningsvis tycker jag att en den bästa lösningen för Island skulle vara användande av den Keynesianska modellen. Den klassiska modellen har Island provat på de senaste åren. Till en viss del har också den modellen skuld för att krisen drabbat Island så hårt.

Sista chansen nu

Nu har jag uppdaterat källkritikssidan för sista gången (tror jag…). Nu finns även samhällskunskapsboken med i listan.

Produktionsfaktorerna och tillväxt

Så hur skapar vi ekonomisk tillväxt igen? Det är väl egentligen det vi ska svara på nu när vi ska blogga om lösningar på krisen. 

Ekonomisk tillväxt skapas enklast, precis som vi pratat om på samhällskunskapen, genom att produktionsfaktorerna ökas. Jaha, det låter väl relativt enkelt. Let’s do it!

Problemet är att det pga krisen inte finns tillräckligt med resurser för att öka alla produktionsfaktorer och/eller för att öka dem tillräckligt mycket. 

• Kapital:
  Efterfrågan har minskat i och med krisen, vilket minskar företagens inkomster och därmed gör det svårt att spara ihop kapital för att utöka produktionen. Om man skulle lyckas med det finns fortfarande problemet med den minskande efterfrågan. Utan efterfrågan inga inkomster. Genom att sänka räntan kan man tillfälligt öka efterfrågan får att få igång det ekonomiska hjulet igen. Jag skrev mer om räntan i mitt inägg Island och räntevapnet.  Det eventuella kapital som Islands företag har sparat ihop har i samband med krisens valutaras ätits upp, det kan man läsa om i artikeln ”Island kyls av” på e24. 
   
• Land:
  En oförändrad produktionsfaktor, åtminstone generellt. Det beror självklart på bransch, men om vi ser till Island som helhet har finns inga större förändringar i tillgången på land. Vad man kan göra är att utnyttja det land som finns på ett nytt sätt genom att t ex bygga vägar (se nedan). Problemet med detta är, precis som Carro skriver i sitt inlägg Lösningar att Island kanske inte behöver så många fler vägar, det är ett väldigt litet land – både till befolkning och landyta.Då skulle man ju kunna bygga andra saker istället, men fördelen med vägar gentemot t ex en fabrik för aluminium är att efterfrågan på vägar inte beror lika mycket på innehållet i omvärldens plånböcker. 

   

• Arbetskraft:
  Island är ett litet land med en liten befolkning och man har tidigare haft många gästarbetare, precis som Mattias skriver i sitt inlägg Fiskrensarkonsekvenser. Carro skrev i inlägget Lösningar om sätt att öka denna produktionsfaktor, t ex genom att göra som i USA under 30-talets depression. Nämligen utveckla infrastruktur med mera och därmed öka efterfrågan på arbetskraft. Detta spär på multiplikatoreffekten, vilket innebär att varje rätt investerad krona ger mångdubbelt tillbaka. Alltså: Ju fler som får en inkomst, ju fler kan konsumera osv. Finansieringen av arbetskraften ligger då i den överbalanserade budget som alltsom oftast tas till vid lågkonjunkturer. Dvs att statens utgifter under lågkonjunkturen överskrider inkomsterna, för att sedan göra precis tvärtom under påföljande högkonjunktur. (Källa: Reflex)
• Teknologi:
  Genom att satsa på tekniska innovationer skulle den isländska staten kunna ta landet ur krisen. Problemet är som alltid efterfrågan. Utan pengar att konsumera finns ingen efterfrågan, och då kan man inte heller tjäna pengar på den tekniska utvecklingen.Att förbättra tekniken öka produktiviteten, vilket i sin tur skapar tillväxt. Men kan inte en teknisk utveckling även leda till arbetslöshet, som den gjorde i samband med den industriella revolutionen. Då uppfanns maskiner som ersatte många människors arbete, och därmed blev det billigare för ett visst företag att tillverka.

  Så företaget gick bättre, men arbetslösheten ökade, eller? Eller var det så att företaget gick bättre, lönerna kunde ökas/priset på varorna kunde sänkas, och efterfrågan på produkten ökade vilket i sin tur ökade efterfrågan på arbetskraft? I så fall skulle en förbättrad teknologi i samband med låg ränta och/eller ökade bidrag/minskade skatter kunna leda till tillväxt på Island igen. 

Lite statistik som ger mersmak

Island statistik för bloggen

Tolka får ni göra själva, jag är imponerad!

Källkritik

Så här i slutet av bloggperioden vill jag verkligen uppmana er alla att se över er källkritiska diskussion. Bloggen blir på ett sätt primär i min bedömning av ditt förhållningsätt gentemot de källor du och dina kamrater använt. Se till att ni har en sådan och att du deltar i det samtalet. Jag vill gärna se en ordentlig diskussion kring ert val av källor…

• Tidningar: Dn, Svd, Syd Svenska Dagbladet, Metro etc
• Läromedel: Reflex
• Lärare???
• Wikipedia
• Övrig massmedia: SR, SVT etc
• Bloggar etc.

K

Fyndigt värre

För ett litet tag sedan läste jag ett roligt inlägg om finanskrisen på en blogg. Bloggaren hade gjort en liten rolig historia av det hela och förmodligen försökt förklara för ett barn.

Först förstod jag inte alls vad han menade men när polletten väl trillat ned var inlägget himla roligt.

Skribenten beskriver krisen genom ett kompisgäng. Detta gäng säljer saker till varandra.  Allt är frid och fröjd och fungerar bra till dess Bonke (USA?!) börjar handla mer än han säljer. Han börjar betala med små lappar istället för pengar och lovar att betala tillbaka så fort han kan. De andra i gänget går snällt med på detta, för Bonke vill man inte bråka med. Således sitter snart alla andra på högar av lappar. (Subprime?!)

Skribenten fortsätter denna lilla historia och avslutar inlägget med seriös fakta och förklarar situationen.  Skribenten skyller krisen på USA:s finanspolitik och deras omfångsrika konsumtion med ”låtsaspengar”.

Läs gärna inlägget. Det är faktiskt himla roligt. Ger finanskrisen en helt ny ”dimension”!!

Lösningar

Att lösa finanskrisen är inte enkelt. Hade man några lösningar it satta i verket. Trots detta har jag försökt mig på att lösa denna globala kris.

Ekonomiska åtgärder

Den första ekonomiska lösning jag kan finna på detta problem är att sänka styrräntan. När riksbanken sänker räntan blir det billigare för banker. Indirekt leder detta även till en räntesänkning för privatpersoner. Vilket i sin tur leder till en ökad konsumtion. Även Rebecka skriver i sitt inlägg ”Island och räntevapnet” om Islands sänkning av räntan och dess effekter.

När det blir lättare att låna ökar köplusten hos människor och detta får i sin tur igång produktionen hos företagen eftersom efterfrågan på varor och tjänster ökar.

Politiska åtgärder

Politiska åtgärder är att ge statliga garantier till företag för att stimulera ökade investeringar. Andra åtgärder som regeringen kan vidta är att öka satsningen på infrastruktur och utbyggnad. Detta leder till ökade arbetstillfällen och ökad produktion. Detta hjälper till att få hjulen att börja rulla. Dessa politiska åtgärder är hämtade ur den Keynesianska skolan.

30-talets Tyskland

Denna politiska åtgärd har flera gånger beprövats i historien. Ett exempel är 30-talets Tyskland, som led hårt av den dåvarande ekonomiska krisen. När Hitler kom till makten satsade han hårt på att bygga upp landets vägnät,(Autobahn), i syfte att ta sig ur krisen.  

Själv anser jag att detta är en mycket bra åtgärd från statens sida. Det skapar både arbetstillfällen och gynnar landets infrastruktur. Jag förstår att man kanske inte alltid kan använda sig av denna metod då den inte alltid fyller sitt fulla syfte.  Stackars Island skulle ju få asfaltera hela landet för att komma ur krisen på detta sätt.

Leder till budgetunderskott

Statens utgifter leder också till stora budgetunderskott för landet. Johan Schück skriver i en artikel i DN den 8 maj att detta inte är ett problem så länge underskottet inte blir för stort. Meningen är ju att staten på sikt skall få tillbaka pengarna i någon form. Även i filmen I.O.U.S. A talar man om budgetunderskott. Denna gång om USA:s. Här grillas USA hårt och det uppdagas att deras underskott är långt överskridande det normala. Jag förstå att underskotten inte får bli för stora och att man bör ha någon form av säkerhet eller sparat kapital att ta av. Detta har USA inte haft.

Island och räntevapnet

Islands centralbank sänker sin viktigaste styrränta från 15,5 procent till 13 procent. Sänkningen är den tredje på mindre än två månader. I oktober i fjol låg den isländska räntan på rekordhöga 18 procent.

DN.se den 7 maj 2009 – ”Isländsk ränta sänks kraftigt”

Räntan som medicin

Räntan är ett medel som de flesta ekonomier använder sig av för att gynna konsumtion, investeringar och produktion.

Sänks räntan blir det billigare att låna pengar och alltså billigare att investera (= köpa saker: arbetskraft, maskiner, råvara, hus, bilar etc. – beroende på om det är privatpersoner eller företag som investerar)

Island och räntan

Island har haft en väldigt hög ränta sedan innan krisen, då överhettningen i ekonomin blev alltmer tydlig (eftersom räntan då höjdes för att dämpa inflationen). Men som vi kan läsa i notisen ovan sänks nu den viktigaste styrräntan kraftigt.

Den är inte i närheten av den ”nära-noll”-ränta som bl a USA har (där räntevapnet i princip tappat sin ammunition), men den är på väg ner – vilket skulle kunna betyda att den isländska ekonomin är på väg upp… 

Den negativa sidan

Nackdelar med räntevapnet är att det kan medföra en ökande inflation, och Islands inflation är redan hög. (Läs mer om det i mitt inlägg Vad är finanskrisen? 

Detta är lite av en målkonflikt, men i nuläget är det kanske ändå viktigast att få fart på efterfrågan i den isländska ekonomin. 

En aktiv politisk åtgärd?

Som vi diskuterade på samhällskunskapen häromdagen bör staten enligt den Keynesianistiska läran aktivt gå in och styra och stödja ekonomin med hjälp av t ex räntan.

Sänkningen av räntan är en aktiv åtgärd, men den är inte politisk utan det är centralbanken som genomför den. 

Ett monetaristiskt inslag?

Enligt monetarismen ska ekonomiska problem lösas av ekonomer, och det är det som händer när räntan förändras. Alltså kan vi se monetaristiska inslag i det annars relativt keynesianistiska Europa. 

 

Nu blev det långt, igen…och typsnittet blev stort, men det verkar inte går att ändra…